Rökning dödar ...

Jag kommer inte ihåg riktigt när jag började röka första gången. Jag tror det var i samband med min första riktiga fylla. Eftersom alla hjärnceller söptes bort så började man med att röka och snusa. Jag var fast direkt, våran familj är känd för att bli fast i sån här skit hur snabbt som helst.

Nåväl, har väl aldrig rökt regelbundet, och med det ordet menar jag varje dag, hur många cigg som helst.. Nejnej, här snackar vi om en återförfallsbrytare (när det gäller cigg), känner man sig nere eller rent utav förbannat är nog cigg det enda lugnande du inte behöver recept på. Men det har ju en avsevärd effekt på dina lungor, dina flimmerhår, din andedräkt, dina naglar, din hud - och ditt liv.

Jag visste att allt det där var farligt, hur många gånger hade inte morsan sagt att hon skulle sluta röka? En miljon gånger minst, och sen besvikelsen när hon började igen efter några dagar, ibland höll hon upp i veckor, då sjönk hoppet när man såg henne röka, kände lukten. Jag älskar min mamma, hon har hjälpt mig genom eld och vatten.

Jag tror att i min tonårs-fas, brydde jag mig inte ett jota! Jag gjorde det som var förbjudet, främst för att det var förbjudet. Jag var trotsig och jag var rent utsagt elak mot min kära mamma. Nåväl, i alla fall, häromdagen när jag skulle gå till min praktikplats (som förresten SÖG HÅRT SOM FAN) så kom en kvinna med en brun tax mot mig. Jag stannade för att tända min cigg, hon kollade surt på mig..

"Ursäkta mig, varför gör du sådär mot dig själv?", sa kvinnan.
"Vad menar du? (jag fattade ingenting..)
"Med att röka, det är livsfarligt. Min dotters (någonting..) har fått koli,du förstör dig själv med att röka."
Jag som var chockad, visste inte vad jag skulle säga.. så hon fortsatte:
"Varför började du röka? Var det grupptrycket", sa hon lite vasst.
(Jag fortfarande tyst, men jag sa "Nej, det var det inte..")
"Du måste sluta röka, jag vet att det är svårt.. Du måste ta hand om dig gumman."
" Mmm, men jag måste gå nu, mitt tåg kommer snart."
(Vilket de faktiskt gjorde, hade ju försovit mig)
Vi sa hejdå och några dagar senare såg jag henne igen, den här gången var jag orökandes och hon hade med sina barnbarn (tack och lov för det), hon log och sa hej, jag log och sa hej tillbaka.

Jag vet inte, men hela händelsen känns bara, konstig.