Vad fan..
Det ordet har jag sagt minst 100 ggr idag.
Vad fan? Varför? Jo, det här har verkligen varit en riktig skitdag.
Abstinensen som höll mig sängliggande i två dagar, med ett illamående som aldrig riktigt ville ta slut.
Nästan så man trodde man var gravid.
Så vad fan..
Det var jag ju självklart inte. Bara ren, skär abstinens.
Känner mig som, jag antar att en pundare känner sig utan sitt knark, eller en matmissbrukare utan mat.
Ser jag någon som röker: då ser jag i mitt huvud hur jag springer fram till personen, rycker den glödande ciggen från personen som precis tänt den, börjar springa medan jag skrattar ett högt och glädjefyllt skratt, Hahahaha :)
Eller när min syster tar fram snusdosan och tar en snus framför mig, då kan jag se framför mig hur jag tar hennes dosa och kastar den i soporna. Abstinensdrömmar, skulle man kunna kalla dom.
Okontrollerbara känslor. Det är nog det värsta.
Jag kan skratta, gråta och skrika, inom loppet av några minuter.
Att gå in i affären och handla är riktigt svårt. När man kommer till kassan kan man inte titta upp för då ser man alla ciggpaket.
Tittar man åt sidorna ser man snus..
Men att skratta åt sig själv när man sitter där på sängkanten, hur man riktigt känner alla gifter som dras ut ur kroppen.. Man vill inte skratta, man vill gråta för nikotinet som var ens bästa vän, visade sig vara ens värsta fiende.
Nu har jag svamlat klart, 5 dagar fri från snus/rökning!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar