Du ligger där i sängen och sover,
medans jag ligger bredvid och gråter.
Har aldrig varit svag, jag har alltid varit stark
men på något sätt så förlorade jag mark
För under mina fötter fanns det bara luft
och ja, livet med dig det var verkligen tufft
Du slog mig i huvudet med knytnäven för något jag sagt
dina ögon lyste av både ondska och av makt
Och jag trippade bredvid, försökte komma i samma takt
Försökte älska dig mer för då skulle allt bli bra
"jag ska ändra mig", men det var bara något du sa
Om du bara... det sa du till mig varje dag
Efter varje misshandel så tog vi nya tag
Du var lugn så länge jag inte sa emot,
jag fick leva med dig och dina hot.
Jag trodde att du skulle vara den som stod vid min sida,
men du var den som fick mig att lida.
Du skulle ju vara den som vaktade mitt hjärta,
inte den som orsakade mig så mycket smärta.
Det enda som du gav mig var ett hjärta fullt av sår,
och en massa människor som frågar mig hur jag mår.
Du får stå kvar, för jag går nu.
För jag är starkare än du,
det har jag lärt mig nu.
Skrivet: 2011-10-31
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar