Luleå, prästholm.
Jag saknar det, jag saknar det varje dag. Det är där jag föddes, blev döpt, började dagis, osv..
Hur kan man inte älska norrland? Den fräna dialekten, den sköna naturen, landsbygden som aldrig tar slut..
Rådjuren som man kan skymta på morgonen, rävarna som traskar över åkrarna..
Men samtidigt, saker förändras, det gör även Luleå. - Men det är inte det som är det som är så bra med Norrland.. Det är tystnaden, känslan av att här är man fri, här kan man göra vad man vill, ingen stress, bara den där mystiska känslan av lugn! Jag vet inte vart jag hör hemma, jag vet att det inte är i Vårgårda, Lule, har förändrats..
jag tror Lule har förändrats mycket sedan jag var 12 år gammal. Jag har lite norrländska kvar i vissa ord; Ben, låter norrländskt när jag säger det. Jag har ju min pappa där, min lillebror Johannes och min storasyster Caroline kvar där uppe, så mina band till Luleå kommer ju aldrig kapas, vart jag än är, vart jag än bor.
Man känner sig lite, splittrad faktiskt. Vart hör man hemma? Luleå? Vårgårda? (nej tack för vårgårda) men, kanske nånstans i mellansverige? Klurig fråga faktiskt..
Ja, jag kan erkänna, jag var väldigt arg på min mamma när vi flyttade 120 mil ner.. Jag hade ju min dåvarande kille där uppe, Michael, och det kändes som ett stort svek mot oss, att hon kunde göra så.
Nu känner man mer, woow! Hur kul som helst!
Fast Vårtgårda, haha, var nog inte bästa stället att köpa hus i.. Jag känner mig hemma i själva huset, men inte platsen som huset är placerat på.
Men för att få uppleva norrland, så måste man åka dit, jag kan ärligt talat säga, att det är ett bra val om man vill ha avkoppling.. Kanske åka till Pite äventyrsbad under sommaren, man kan bada inomhus, eller gå på stranden där, väldigt vackert. Luleå har många badstränder, som är ganska grunda. Vilket jag tycker är bra, för jag avskyr djup, när jag inte kan känna fast mark under mina fötter.
TakeCare! // Sofia
2008-11-16 @ 18:23:31
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar