Våran lilla trea i Alingsås räckte ju inte längre till. Snart skulle vi få tillökning i familjen. Lilla Rasmus kom till världen den 10 Februari 2004 och han är världens gulligaste unge :D Vi behövde något stort, så vi tänkte: ett hus, vi har alltid levt i lägenheter.. nu blir det att hitta ett hus, Huset skulle vara stort med tillräckligt många rum att rymma oss alla, ett stort vardagsrum, gärna ett fint kök.. Ja ni vet, man vill ju ha det bästa, eller hur? Huspriserna i Alingsås var skyhöga,. så vi tittade runt bland kommunerna som låg nära Alingsås. Vi körde förbi lilla Vårgårda. Sedan åkte jag och min lillasyster upp till Luleå för att hälsa på pappa, sen när vi kom hem skulle vi flytta. Jag hade inte ens sett hur huset såg ut, så jag var väldigt förväntansfull, men återigen, skulle jag få kompisar här, skulle jag trivas i Vårgårda?
När jag kommit hem och såg vårt nya hus blev jag väldigt glad, för det var ett ganska fint hus, stort var det, stor trädgård, här skulle man kunna sola utan nyfikna blickar, äppelträd, plommonträd, och körsbärsträd - det hade vi minsann inte i Lule! Allt var ju så nytt och det var ju inte konstigt att allt föll på plats, här i det huset, kände jag mig verkligen som hemma. Jag skulle kunna sitta här och skriva hur mina år gick, från att börja åttan och åren som kom, men det har jag ingen lust med. Jag var en upprorisk tonåring och var inte alltid lätt att ha att göra med..
Under den här tiden hittade jag vänner, blev sviken och fick gå själv i skolan, det var rätt okej faktiskt, för jag gick hellre själv än att jag var med några människor som inte var snälla mot mig, som bara trackade ned på en. Gymnasietiden i Vårgårda var inte alls rolig..
Jag slutade på samhällsprogrammet när jag hade gått 1,5 år. Jag ville ju arbeta med djur, de var det jag älskade mest.. jag ansökte till Sötåsens naturbruksgymnasium och kom in! Något jag nu senare kanske börjat ångra lite men,.. det duger. Mer om sötåsen kommer senare, .. orkar inte skriva mer nu
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar